Mats är på träningen även han och jag tänker att det kunde vara kul att få höra lite hur det har varit att följa Flaggskeppet hemmifrån.
Följde du och Irene händelserna "over there" på bloggen?
Ja det gjorde vi, fast inte tillsammans. Irene hemifrån och jag från jobbet. Det roliga var att detta har medfört för Irene att hon har lärt sig att hantera en dator.
Hur menar du nu?
Ja, hon var väl inte särskilt haj på det innan. Irene ringde mig i lördags om bad mig hjälpa henne navigera fram till bloggen, nivån var ju lite så att jag kunde säga "du måste röra på musen" och hon kunde svara "vad säger du" innan poletten liksom trillade ner.
Var det inte pirrigt att sitta och vänta på resultaten?
Jo för mig som var på jobbet i alla fall. Jag har min dator jämte kassan på jobbet. Så jag ägnade mest tid åt datorn.
Blev dina kunder sura på dig då?
Ha, ha nej. Trosa är så litet, alla känner alla. Mina kunder blev även de intresserade så ett tag var vi som mest 4 stycken som hängde över datorn och väntade.
Irene är lite lik Lotta vad gäller nervositet på matcher. Hon är en sån som knappt törs titta. Hur gick det för henne att följa via datorn?
Det var inte fullt lika nervöst, fast hon fick gå ut till vardagsrummet ibland och pusta ut.
Mats tillägger utan att jag ställer någon fråga.
Känslan man fick av att följa händelserna på det här sättet var lite som att lyssna på radio, fast man läste istället för att lyssna. Man blev uppdaterad hela tiden liksom. Jag såg framför mig hur ni hade det och så.
Dessutom så fick man en bekräftelse på att ni hade fullständig kontroll på vara barn. Inte för att jag var orolig innan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar