Silver

Tyvärr så visade det sig att tjejerna inte var "redo" för att vinna en final. Att bygga ett guldlag går inte i en handvändning. Kanske är det på det viset att gårdagens erfarenhet kommer att föra Balrogs damer närmare ett guld kommande säsong.

Det känns alltid tomt efter sådana här matcher en stund efteråt, men när man tänker efter så handlar det hela egentligen bara om en sak. SPORT. Ibland vinner man, ibland inte.

Det är bara att bryta ihop en liten stund, packa om trunken och komma igen!

Efter matchen kom Ludde fram till läktaren där hans "egna" tjejer satt. Ludde såg helt tom och besviken ut. Vi stog länge och kramades alla fyra. Rebecca som är den blödigaste i familjen grät floder och Alexandra som är svår att få grepp om såg näst intill oberörd ut. Jag själv var nog ganska behärskad då min roll i familjen alltid är att pejla av de andras känslor för att sedan kunna ta hand om dem.

Helt plötsligt utbrister Alexandra " Äh pappa, var inte ledsen. Nästa år står du här igen och då....då spelar jag"

Då sken Ludde upp igen, Rebeccas tårar slutade rinna och jag själv fylldes med hopp.

Nu vet vi åtminstone vad Alexandras målsättning är;-)

Som sagt, den här familjen kommer att fortsätta synas i innebandysvängen!