Nu inser jag vilken miss det var att stanna hemma och städa när jag hade kunnat sitta på en glad spelarbuss nu och firat finalplatsen med ett glatt Balroggäng.
De ringer mig lite då och då och jag hör hur glad stämningen är på bussen.
Åhhhhh vad jag hade velat vara med där nu. Dumma mej. Varför fick jag för mig att stanna hemma???
Gotlänskan ringde och frågade mig förvånat med sin underbara gotlänska dialekt, "är det sant att du är 42 år?? jag trodde du var 35"
Sedan frågade hon andra saker som jag tyvärr inte kan delge er......;-)
Ett utav samtalen innehöll en sång... TILL MIG;-) Dom skrålade så dant att jag inte hörde vad den handlade om, men jag hörde i alla fall mitt namn och att jag skulle till Globen!
Hur många blir uppringda på det här viset?
Dessa tjejer, jag är så glad för deras skull.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar