Marathon

Jag minns inte när vi senast hade en lungn skön fredagkväll där vi var hemma alla tre. Just denna fredag hade vi även Alexandras pojkvän Oscar hos oss.

Det var en mysig kväll med god middag, mysigt prat och mysigt umgänge med ungdomarna.

Oscar är en trevlig prick, han hjälper till att handla, han hjälper till att skala potatis, han vill gärna sitta och prata länge efter middagen. Han är precis så som en svärmor vill att en svärson ska vara;-)

Idag väntar ett innebandymarathon utan dess like. Jag gör som jag brukar.......

• Balrog vs Vendelsö A. Albyhallen 12.00 (P-92 serien)
• Balrog vs Handen. Albyhallen 13.00 (P-91 serien)
• Tyresö vs Balrog. Trollbäckshallen 16.00 (P-91 serien)
• Balrog vs Täby. Skogsängshallen 16.30 (F-92 serien)

Dessutom så startar Ludde denna morgon med ett träningspass med sina Balrogbrudar. De skall slipa på vissa detaljer inför måndagens slutspelsmatch antar jag.

Albyhallen, dagens hemmamatcher spelas där pga av att det är en inbokad fotbollsturnering i Botkyrkahallen denna helg.

I albyhallen har jag många sköna minnen. På min tid när jag spelade i damlaget fanns det ingen Botkyrkahall så hemma var faktiskt denna Albyhall. Det finns inga läktare men ändå gick det att trycka in närmare 400 publik där.

I dag då vi har en sån fin hall som Botkyrkahallen med plats för 1100 så upplever jag att publiken är färre. Eller rättare sagt den är färre!

Jag kommer ihåg herrslutspelsmatcherna i Alby i början på 90-talet. Man var tvungen att vara där nästan innan lagen hade samling för att boka sig en bra plats. Arrangemangsfolket lyckades på något märkligt sätt att skapa 4 rader längs med ena långsidan och det var viktigt att ta plats på den främre för att kunna se ordentligt. Nackdelen var att det var med livet som insats man satt där framme. Man ville ju inte gå miste om något!

Väl placerad längst fram så satt man fast som i ett skruvstäd med knäna dikt mot sargen och med någon annans knän djupt inborrade i ryggen. Kom det spelare, bollar eller klubbor farande vid din plats gick det inte att väja eller ducka. Det var bara att gilla läget och ta emot smällen!

Det hände även att man ibland fick "hjälpa" spelare tillbaka till planen efter tacklingar som medfört att de hamnat i märkliga ställningar bland publikmassan. Att gå på toa eller köpa sig en kaffe i pausen var inte att tänka på. Väl där så satt du där till det var slut.

Det var tider det;-)

Idag blir det säkert inga 400 i Albyhallen, men säkert närmare 200;.) Generellt drar P-92 serien mycket publik och Flaggskeppets matcher drar mycket folk i synnerhet!

Nu ska jag väcka mina ungdommar och sedan drar vi ner till Alby.

Ses