Åh vilket party;-)

Klacken gjorde jobbet och vann "matchen i matchen"

Grabbarna och tjejerna trivdes ihop hos oss.

Lillasyster Alexandra och storasyster Rebecca.

Amanda blev nog lite "kär" i Daniel.

Luddes "egna" tjejer.

Ludde fixar käk till alla sina spelare och tränarkolleger.

Prisutdelningar.

Johanna Dahlin gav tips till Andreas Ekbladh som ska plugga i Falun kommande åren precis som Johanna själv har gjort de senaste åren.

Världens bästa Damlag och P-92 lag under samma himmel, på samma bild.

Dansen började utomhus...

och även sjungandet...

Amanda kramar om Nadji och Daniel.

Ludde visar hur "movsen" på dans golvet ska vara.

Rebecca var i finfin form under hela kvällen.

Karin slet till sig Nadji på dansgolvet från Emelie.

Jag dansade på bordet med Daniel och Pontus ville vara med även han...

bara en liten stund dock för sedan hoppade han ner till brudarna och shakade loss.

Nadji bjöd tjejerna på lite "Fransk bringa" vilket blev mycket uppskattat;-)

Amanda rockar loss med David och Modou.

Emelie och Hanna fattade tycke för Modou.

Killarna gör en parodi dans på Ludde;-)

och tjejerna fattar vinken och hakar förstås på.

Rebecca tar en paus i soffan med grabbarna.

Alexandra dansar sittande;-)

Stämningen var verkligen på topp. Detta var sannerligen en lyckad kombination.

Vid midnatt for tjejerna in till Brolins inneställe Undichi och Alexandra fick följa med! De ville välkomna henne till gänget;-)

Ps 1. Mamma följde med för säkerhetens skull Ds.

Summan av kardemumman är att vi i Balrog vet hur man har kul! Vårt hus blev totalt nerkladdat och grannarna måste hata oss, men vem bryr sig! Vi flyttar snart;-)

Ps 2. Ingen under arton bjöds på alkohol Ds. (i fall någon undrar)

Final

Vi fick uppleva en lång finaldag/dygn minst sagt.

Under morgonen och förmidagen förberedde vi för fest. Vi skulle ta hem Luddes bägge lag efter pojkarnas final.

Vi har ALLTID fest oavsett utgång i Balrog!

Trallen skulle skuras, utemöblerna dammas av, dynorna plockas fram och grillen förberedas. Vi visste att det skulle bli maffigt att vara ca 50 personer hemma hos oss men finns det hjärterum finns det stjärterum. Dessutom så flyttar vi den sista Maj så vi hade inga problem med att få vårt hem nerrivet;-)

Efter fejning och doning bar det iväg till matchen. Damerna skulle givetvis vara med och bilda klack. Stämningen på läktaren var på topp! Tjejerna införde några nya ramsor och "läktarmatchen" vanns överlägset av Balrog.

Matchen då?

Vi gör en mycket bra första period där det är vi som skapar lägerna och har ett bra tryck framåt. Vendelsö däremot skapar ingenting men spelar med ett mycket bra diciplinerat försvar.
Den första perioden slutar således 0-0.

I inledningen av den andra perioden gör vi en vansinnig groda som kostar oss ett skit mål i baken. Sedan blir det lite Hawaii spel. Vi får inte utdelning på våra 2 powerplay som annars brukar resultera i mål. Sista halvan av perioden präglas av stress och stolpe ut för vår del. Vi blir tvungna att plocka ut målvakten och det resulterar i ytterligare 2 mål till Vendelsö.

Det är bara att lyfta på hatten och gratulera Vendelsö till segern!

Mitt matchens lirare går till Daniel Kugerl som fick starta på 2 linor eftersom vår Kim Olausson (en av Sveriges bästa centrar i 92 klassen) skadade sitt knä i semin.
Daniel får chansen och vinnarskalle som han är tar han den med bravur!

Du är grym grabben;-)

Jag konstaterar att trots förlusten i mitt i finalen så kan vårt Flaggskepp vara ytterst stolta över den säsong som de presterat i år.

Vi har varit i final i ALLT som vi ställt upp i denna säsong och vunnit bägge serierna överlägset. Att vinna/förlora en match här och där kan vilket lag som helst göra, men att vara så jämna över en hel lång säsong är otroligt starkt!

Målet för våra ungar är inte att spela i något mediokert div 4 herrlag, vi vet vilken väg vi traskar på och ämnar fortsätta vandringen mot de höga målen.

Efter finalen droppade ömsom damer ömsom pojkar in hos Ludde och mej, och vilken fest det blev;-)

Nu är jag glad över att säsongen är slut, för jag själv är slut. Nu måste vi själva ladda för vårt husbygge så att det hinner bli klart innan nästa säsong börjar.

Jag har lite mer att skriva om framöver, så min blogg dör inte här och nu!

Jobb Jobb Jobb

Den här veckan jobbar jag på Gastronord/Vin Nordic mässan och det innebär att jag har fullt upp dygnet runt.

På dagarna står man i montern och snackar med kunder och på kvällarna/nätterna tar man ut kunderna på stan!

Tur är att den här mässan går vart tredje år, den är ganska slitsam!

Jag trodde att jag skulle få glömma allt vad innebandy är under denna vecka, men vad händer?

Den förste som dyker upp på mässan är ingen mindre än Mr Peter Kokocha.

Tydligen så är han i samma bransch som mig och är med under mässdagarna som utställare för Italienska delikatesser.

Idag kom det fram en dam som jag aldrig tidigare träffat och undrade om det inte var jag som ofta springer i Botkyrkahallen. Det visade sig att damens dotter var kompis med Lisah Samuelsson!

Och tydligen såg ALLA finalen för ALLA (såna jag känner och inte känner) har ett behov av att fråga mig på mässan varför Balrog släppte sin 3-1 ledning.

Mina fötter värker och mitt huvud är väck......

Jag längtar till på lördag!

Då spelar Flaggskeppet final;-)

Lite bilder.

Efter matchen snack på hotellet.


Ludde tröstar Sara.


Och mer snack.


Mange och Ludde. Mange är förresten pappa till min Rebecca och Ludde är som de flesta vet Alexandras pappa.

Hur många har sina barns pappor i samma bås?


Rebecca var i fin form på festen, och här tar hon ett snack med Adam Grane.


Stefan och Erik har rest vårt nya hus och de ville gärna följa med på match och fest. De diggade Balrogs damlag skarpt och har lovat att supporta hela nästa säsong!

Våra tjejer var vackrast på festen helt klart!

Svärmorsorna festar loss!

Våra ungar Alexandra och Oscar måste vara nöjda med sina svärmorsor;-)

Semifinaler

Efter en sen eller tidig natt eller morgon eller hur det nu var skulle ju vi till två semifinaler.

Jag packade iväg mig från globen imorse för att bege mig till Salem för att se Alexandras match. Ludde blev hämtad på hotellet för att åka till Viksjö för att coacha Flaggskeppet.

Alexandras match vill jag inte kommentera för jag är arg över hur vi förlorar den på och då kanske jag råkar såga något/någon, oj nu gjorde jag visst det ändå. Torsk, Punkt!

Team Flaggskeppet å andra sidan lyckades slå ut Högalid ur Mitt i cupen och är därmed i final som spelas under nästa helg i Botkyrkahallen.

Den matchen såg jag inte men enligt rapporter så var det inget snack om vem som skulle till final!

Jag läste på "Högans" gästbok att Danne Sturk som tydligen är någon slags mental tränare skrivit något i stil med "eftersom vi är ett stridsskepp så är det lätt att sänka ett Flaggskepp"

Vill ju inte vara skade glad eller så, men Danne det krävs även "ammunition" för att sänka skepp.

En vecka återstår av den här säsongen;-)

Silver

Tyvärr så visade det sig att tjejerna inte var "redo" för att vinna en final. Att bygga ett guldlag går inte i en handvändning. Kanske är det på det viset att gårdagens erfarenhet kommer att föra Balrogs damer närmare ett guld kommande säsong.

Det känns alltid tomt efter sådana här matcher en stund efteråt, men när man tänker efter så handlar det hela egentligen bara om en sak. SPORT. Ibland vinner man, ibland inte.

Det är bara att bryta ihop en liten stund, packa om trunken och komma igen!

Efter matchen kom Ludde fram till läktaren där hans "egna" tjejer satt. Ludde såg helt tom och besviken ut. Vi stog länge och kramades alla fyra. Rebecca som är den blödigaste i familjen grät floder och Alexandra som är svår att få grepp om såg näst intill oberörd ut. Jag själv var nog ganska behärskad då min roll i familjen alltid är att pejla av de andras känslor för att sedan kunna ta hand om dem.

Helt plötsligt utbrister Alexandra " Äh pappa, var inte ledsen. Nästa år står du här igen och då....då spelar jag"

Då sken Ludde upp igen, Rebeccas tårar slutade rinna och jag själv fylldes med hopp.

Nu vet vi åtminstone vad Alexandras målsättning är;-)

Som sagt, den här familjen kommer att fortsätta synas i innebandysvängen!

Äntligen final morgon

Jag har sovit som en prinsessa inatt bortsett från en timme mellan 2 och 3 då jag vaknade med ett ryck och behövde stirra upp i nattaket för att gå igenom dagens match i mitt huvud ännu en gång.

Det är morgon, och nu skall jag upp på vinden och plocka fram mina Balrogflaggor. Jag ska packa min väska med mina party kläder. Jag ska ta en lång ducsh där jag tänker sjunga upp på ett sätt som kommer att väcka hela grannskapet. (Måste ju ladda stämman inför matchen).

Grannarna kan gott vakna nu, det är gårdstädning hemma idag och i vanlig ordning så missar vi den. De lägger ju fanskapet alltid när vi har innebandy. De får skylla sig själva!

Jag känner mig så taggad, är Ludde, Mange och Balrogbrudarna laddade som jag är idag så tar det hem skiten!

Nä, nu jävlar............

Snart dags

Åter igen får jag fira en fredag mol allena. Enda skillnaden denna gång är förvisso det faktum att jag tycker det är skönt att inte Ludde är hemma. Nu kan jag ladda inför det som komma skall på mitt vis. Jag känner mig helt slut efter den här säsongen och jag har "bara" stått brevid.

Hur kan jag vara så slut då?

Det är faktiskt på det viset att det krävs en hel del av en respektive till en person som har företagit sig det ansvar som Ludde gjort denna säsong.

Inför säsongen skulle föreningen ta hänsyn till att Ludde tränar 2 lag och hjälpa till att planera träningstiderna så att de skulle ligga efter varandra. Visserligen skulle träningskvällarna bli oerhört långa, men å andra sidan skulle de lösgöra lediga veckodagar. Istället så har det tränats varenda veckodag. Lägg därtill alla matcher under helgerna.

Som så många gånger förr så gick föreningens planer i tomma intet.

Att "bara" stå vid sidan kräver inte bara ett heltidsjobb på hemmaplan. Det krävs att man alltid ska vara lyhörd för den andres trötthet och även att ha förståelse för all den dränering av energi som det engagemanget ger.

Många långa timmar har vi tillbringat tillsammans då de i princip endast ägnats åt att diskutera (Ludde berättar för mig) hur man kan förbättra "träningsintensiteten" eller hur man bäst får effekt på sina "special teams" De gånger det förekommer frustration över tex dålig kvalitet på matcher eller annat, ja då är det självklart lättast att avreagera sig på sin andra hälft.

Missförstå mig rätt nu, jag gnäller inte. Inte heller söker jag någon slags sympati. Många gånger då Ludde vacklat, har hänt under tunga perioder främst vintertid då jobbet tar mycket energi och avsaknaden av familj och lugn och ro varit stor, är det jag som fått peppa honom till att orka fortsätta.

Men var någonstans skall jag i min tur hämta energi ifrån?

Jag körde Ludde till Globen idag och trots att vi knappt pratade med varandra under bilfärden känner jag mig fylld av Luddes tankar och funderingar.

Jag känner min man väl, och jag vet att när han företar sig någonting så går han in i det han gör med hull och hår. Till all tur så delar jag hans innebandyintresse, om jag inte gjort det hade jag förmodligen dragit för länge sedan;-)

Nu återstår det en kväll, en natt, en morgon och en förmiddag innan Sm-finalen sätter igång.

En Sm-final igen... fasen hur många finaler har jag upplevt egentligen? Alltså finaler då någon i VÅR familj medverkat.

Låt mej se,

Ludde har 2 guld som spelare, och ett silver. Han coachade herrlaget till guld 2004.

Jag själv har varit i en final där det blev silver.

Rebecca har varit med om 2 finaler som resulterat i guld. Hon var även med året innan sina 2 guld fast då ingick hon "bara" i träningstruppen. (Vet inte om det räknas, det blev guld i alla fall)

Alexandra har varit med i träningstruppen under denna säsong och spelat en match. Imorgon har hon efter många om och men valt att avstå från att vara med på golvet och istället sitta på läktaren med mamsen och syrran för att fokusera på sin semifinal söndag morgon. Jag antar att vi inte räknar med Alexandra då.

Vad blir det då? en, två, tre...... NIO! Sm-finaler har vi Familjen Rodriguez Lundin totalt medverkat i om vi räknar den stundande finalen imorgon!

Egentligen ska man vara luttrad vid det här laget, men jag tycker bara det blir jobbigare och jobbigare med tiden. Undrar varför?

Läste just på innebandymagazinet att jag hade rätt gällande Ludde och att han vid eventuell vinst imorgon kan bli historisk.

Så rätt jag hade i mina ensamma funderingar!

Imorgon skall jag alltså få uppleva min nionde Sm-final som någon i min familj medverkat i. Dessutom blir det bankett och efterfest.

Hoppas jag orkar.

Festblåsan är inköpt, pumpsen putsade, naglarna målade. Nu återstår bara facet och det behöver en god natts sömn numera. Man är ju inte 20 längre! Hoppas bara att jag kan sova gott i natt trots avsaknaden av min Luddegubbe.

Snart dags......längtar.

Ps. vi är även taggade trots energidränaget till söndagens bravader. Minns ni? Alexandra semifinal 10.00 och Flaggskeppet semifinal 11.20. Ds

Emelie och Hermine

Hur kul är inte det här och hur "dubbelt" kul är det här.

Emelie Lindström blev igår utsedd till årets spelare. Hon får överta tronen efter Hermine Dahlerus som fick den fina utmärkelsen förra året.

Eftersom Emelie är av samma årgång som min Rebecca så har jag sett Emelie spela sedan 15 års åldern. De spelade ihop i stadslaget och i U-19. Det är så häftigt att följa unga individer sedan barnsben till vuxen ålder. Att Emelie skulle blomma ut med en sådan prakt förstog man för länge sedan.

Hermine Dahlerus blev inte nominerad till årets spelare i år, men årets center blev hon minsann korad till! Minne är alltid Minne. Hennes lägsta nivå är högre än de flestas högsta nivå. Meriterna som denna dam förfogar över är minst sakt mäktiga. Det kommer att bli omöjligt, eller åtminståne ruskigt svårt att försöka bräcka Hermine.

Minne har jag också följt sedan unga år. På min tid när jag spelade var hon en pinnig fjortis i Högdalen. När hon kom till Balrog hade jag dock slutat. I alla fall på den nivån. Minne har spelat tillsammans med Rebecca och denna säsong har hon även tränat tillsammans med Alexandra.

Det känns något lite skumt att ha känt sådana här individer så länge, och dessutom ha barn nästan i samma åldrar samtidigt som jag själv inte är en dag äldre än 26;-)

Glad blev jag även när jag såg att Mika Kohonen blivit utsedd till årets center. Klart världens bästa Mika är Sveriges bästa center!

Grattiskramar till er alla 3

Äpplet faller inte långt från trädet.

De här bilderna är tagna för länge sedan visserligen men man känner igen samtliga spelare.

Alexandra Rodriguez Lundin står längst fram, till vänster om henne står Max Öhman och Alex Olausson. Till höger Pontus Lundberg och Kim Olausson.

När ungarna på bilden i princip var "nykläckta" togs bilden nedan.

På bilden ser vi Peter "Ludde" Lundin, Thomas "Brolle" Brottman, Jonas "Silen" Eriksson, Thony Andersson och Bruno Lundberg.

Anmärkningsvärt med dessa bilder är att vi har inte mindre än 2 stycken andra generationare på bilden överst.

Alexandra är ju Luddes dotter och Pontus är Brunos son.

Coolt;-)

Historisk?

Är det möjligtvis så att Ludde vid eventuell vinst i Globen på lördag i sin Damfinal kan bli historisk?

Det är svårt att titta på statistik från tiden innan 2000 talet. Det har funnits spelande tränare och herrspelare som parallelt med sitt spel coachat damlag.

Kristina Landgren har guldmeriter både med herr och damlag. Jan-Erik Vara har liknande meriter även som Landslagscoach.

Jag vet tex att Brolle (Thomas Brottman) tränade/coachade damlaget på min tid då han även spelade i herrlaget.

Jag kommer ihåg speciellt en match han coachade. Vi hade ett hett Stockholmsderby, Balrog vs Skogås. Inför matchen var många sjuka och skadade. Jag själv tränade trots att jag var gravid i 5.e månaden (nästan 6.e) med Alexandra.

Brolle undrade om jag kunde spela, och man är ju dum i huvudet så jag sa givetvis ja.

Där stog man på planen med en bulle i ugnen och skulle spela ett hett derby med endast 3 avbytare. Jag kommer ihåg att det gick ganska bra trots att jag då inte kunde fårstå varför mitt flås blivit sämre fastän jag tränat hela tiden. Inte heller kunde jag förstå varför jag kände mig så klumpig, jag som alltid varit så snabb! Jag minns att jag gjorde ett mål i mitten på matchen och att jag sedan gick och satte mig på bänken brevid Brolle och frågade om jag kunde få vila resten av matchen.

Jag fick vila resten av säsongen;-)

I alla fall så tror jag att Luddegubben har möjlighet till att bli historisk på lördag.

Är det någon annan som vunnit Sm-guld som coach både med herrlag och damlag och dessutom vunnit 2 Sm- guld som spelare i samma förening???

Jag tror baskemej inte det!

Nu håller vi tummarna för att Balrogs Damlag gör jobbet på lördag under Luddes ledning och att Ludde får bli historisk!

Tom i bollen

Det har inte varit lätt att hitta tillbaka till tangent bordet direkt, men jag gör ett försök.

I helgen som var så bevittnade jag inte mindre än 4 kvartar. Det trots att jag haft en av de lugnaste helgerna på länge tillsammans med min käre make. Jag hade bestämt mig för att prioritera min tid i helgen för umgänge och inte till städning, bloggning, husbygge, nu när äntligen Ludde var ledig från damlaget.

Den första kvarten spelades av flickorna där Alexandra var med. Lyckligtvis så gick tjejerna vidare till semifinal tack vare mål i sudden. Balrogflickorna var det bättre laget, men det slarvades alldeles för mycket och coachningen övergick mitt förstånd vid vissa lägen. Ett tag kändes det som att slarvet skulle kosta oss semifinalplatsen men till all tur så gick det vår väg.

Hoppas på bättring och mer focus och mer engagemang i båset till semin om vi ska gå till final!

Flaggskeppet spelade på söndagmorgonen sin kvart mot Rotebro som hade slagit ut Hässelby i förkvalet. Rotebro spelade riktigt fult och det märktes att det var ett gäng hockeykillar. Till all tur så har STIBF tillsatt bra domare detta år i slutspelet som har koll och det är inte för intet Rotebro fick en massa utvisningar samt ett matchstraff i sitt protokoll.

Matchen i sig var inge vidare. Det var trägolv och det gynnar inte flaggskeppets spel. Vi är ju ett spelande lag som spelar ett snabbt "tic tic" spel och på ett trä golv studsar det till lite annorlunda och då blir det små störande avbrott i liret. Matchen slutade trots det till vår favör med 5-3.

Förbjud innebandyspel på parkett nu!

Efter vår match skulle Högalid spela sin kvart mot Täby. Ett Täby som dagen innan hade spelat ut regerande Sanktanmästarna Bele Barkarby.

Jag hade i ett svagt ögonblick i vår paus lovat "Högan" folket att om vi vann så skulle jag sitta med i deras klack tillsammans med Ewa och hennes #z*¤# trummor ;-)

Sagt och gjort, där fick man för att man inte bet sig i tungan. Jag satt med Ewa och resten av Högalidarna i en period (sen smög jag tillbaka till de mina) Jag blev utrustad med en tuta och ja vad säger man;-) Det var bara att tuta på!

Matchen i sig var inte jätte spännande det kändes som att Högan hade kontroll från första stund trots att Täby hämtade upp ett 0-2 underläge i slutet på första. Högan vann sin match rättvist.

Tycker att Täbys Martin Carlsson är en av de bästa backarna i Sverige i 92-klassen. Synd att killen bor så långt bort! Hade gärna sett honom i Balrogtröja i vår juniorakademi nästa år. Nu har Caperio Täby en framtida talang att håva in där.

Kvart 3 skulle spelas mellan Vendelsö A och KFUM BOO. Eftersom jag gillar Boo.s nr 7 Philip Scallin Olsson och hans kamrater så ville jag gärna stanna och se även den matchen. Det var en spännande match där Boo som är ett duktigt lag ägde taktpinnen under större delan av matchen. Tyvärr så släppde de pinnen i slutet på matchen och förlorade så småningom i sudden.

Det var synd. Jag hade gärna sett att Boo gått vidare. Inget ont om Vendelsö, de vann och är därmed värdiga semifinalister.

Boo spelar en rolig innebandy och de är ganska smarta i vissa moment. Tyvärr så kanske de saknar "lite" rutin, kanske pga att de inte spelat i div 1. Boo.s Philip är en fröjd att se. Han är stark, snabb och grym på att hålla boll. Han är sjukt giftig runt och framför kassen. Han är en enorm slitvarg. Dessutom är han en mycket trevlig och väluppfostrad kille.

Som sagt, jag hade gärna unnat Boo att få gå till semi.

Den sista kvarten, den mellan Vendelsö B och Handen såg jag inte. Där var det Vendelsö B som drog det längsta strået.

Nästa söndag spelas semifinalerna.

F-92 spelar i Skogsängshallen kl 10.00 mot Väsby.

Vendelsö A får möta Vendelsö B, och därmed kan man konstatera att Vendelsö är i final.

För vår del så blir det en ny "El Classico"

Balrog vs Högalid. Söndag 20/4 kl 11.20 i Viksjöhallen.

Vilken rysare!

Jag vet tre Balrogmorsor och en Höganfarsa som kommer att stå utanför hallen under matchen! Jag vet att många kommer att bita ner sina naglar till nagelbanden och jag vet en som kommer att trumma på sin f......annade trumma till skinnet lossnar från handflatorna.

Dessutom så vet jag vem som INTE kommer att sitta i Högan klacken ;-)

Kvartsfinaler

Passar på att skriva lite inför helgens bravader medan gubben min tittar på hockey. Jag är allt annat än intresserad av hockey minst sagt!

Förresten, igår när jag väntade på att innebandymatchen mellan Täby och Aik skulle starta så fick jag mot min vilja se en massa intervjuer och glädjeyra efter någon hockey match som just hade avslutats. Tydligen så gick Rögle upp i elitserien. Jag bryr mej inte men jag fattar att det måste ha varit as kul för dem som diggar den sporten och håller på det laget.

Det jag inte förstår är varför de satte på sig guldhattar??? Hade de vunnit guld?

Oj nu kom jag av mig. Skulle ju berätta lite om vad som komma skall i helgen.

Vi har två kvartsfinaler att se fram emot. Imorgon spelar Balrogs F-92 mot Högdalen i Högdalshallen kl 11.10. Om tjejerna gör jobbet, har flytet på sin sida och ledarna gör sitt så borde flickorna fixa "biffen"

Alexandra går in för första gången efter 10 säsonger med killarna i ett slutspel med flickor. Det ska bli intressant att se. Den här säsongen har varit hel skum. Alexandra har inte direkt tillhört något lag i Balrog, ändå har hon medverkat i princip överallt.

Första halvan av säsongen spelade hon med killarna. Sedan har hon spelat matcher med F-92 och med Dj. Hon har även spelat en match med Damlaget. Under hela säsongen har hon tränat med damlaget.

Lite splittrat har det varit!

På söndag spelar Flaggskeppet sin kvartsfinal kl 10.00 i Torvalla sporthall. Motståndet blir antingen Hässelby eller Rotebro. De skall möta varandra först i ett förkval i morgon.

Ikväll har vi åter igen haft en mysig par middag. Jag, Ludde, Alexandra och Oscar. Oscar spelar för övrigt kvartsfinal även han på söndag med sitt lag. De spelar efter oss så vi lär ju se även den matchen. Ska bli kul att träffa lite "Högan" föräldrar igen. Det var länge sedan nu.

Nu ska jag tillbaka till soffan och ta en match om fjärrkontrollen;-)

Gabriel Kohonen

Idag för exakt 4 år sedan var det precis 1 vecka före final. En final i herrarnas som skulle spelas mellan AIK och Balrog. Hur den matchen gick vet väl alla vid det här laget. Om det mot förmodan är någon som missat det så tar vi det igen.... Balrog slog AIK med 6-5.



Det som hände idag för fyra år sedan en vecka innan final var att vår underbare gudson Gabriel kom till världen.

Det är en härlig kille som har en gudabenådad bolltalang medfödd. Att han kommer att bli något stort framledes i något som har med boll att göra är tvärsäkert. Jag håller tummarna för att det blir i golf eller tennis.

Idag fyller Gabriel 4 år och vi sänder 1000 grattiskramar och pussar hela vägen till uppsala via nätet;-)

Grattis Gabriel önskar Maria, Ludde, Rebecca och Alexandra.

Ps. Grattis på din Födelse dag Cissi;-)