Åh vilket party;-)

Klacken gjorde jobbet och vann "matchen i matchen"

Grabbarna och tjejerna trivdes ihop hos oss.

Lillasyster Alexandra och storasyster Rebecca.

Amanda blev nog lite "kär" i Daniel.

Luddes "egna" tjejer.

Ludde fixar käk till alla sina spelare och tränarkolleger.

Prisutdelningar.

Johanna Dahlin gav tips till Andreas Ekbladh som ska plugga i Falun kommande åren precis som Johanna själv har gjort de senaste åren.

Världens bästa Damlag och P-92 lag under samma himmel, på samma bild.

Dansen började utomhus...

och även sjungandet...

Amanda kramar om Nadji och Daniel.

Ludde visar hur "movsen" på dans golvet ska vara.

Rebecca var i finfin form under hela kvällen.

Karin slet till sig Nadji på dansgolvet från Emelie.

Jag dansade på bordet med Daniel och Pontus ville vara med även han...

bara en liten stund dock för sedan hoppade han ner till brudarna och shakade loss.

Nadji bjöd tjejerna på lite "Fransk bringa" vilket blev mycket uppskattat;-)

Amanda rockar loss med David och Modou.

Emelie och Hanna fattade tycke för Modou.

Killarna gör en parodi dans på Ludde;-)

och tjejerna fattar vinken och hakar förstås på.

Rebecca tar en paus i soffan med grabbarna.

Alexandra dansar sittande;-)

Stämningen var verkligen på topp. Detta var sannerligen en lyckad kombination.

Vid midnatt for tjejerna in till Brolins inneställe Undichi och Alexandra fick följa med! De ville välkomna henne till gänget;-)

Ps 1. Mamma följde med för säkerhetens skull Ds.

Summan av kardemumman är att vi i Balrog vet hur man har kul! Vårt hus blev totalt nerkladdat och grannarna måste hata oss, men vem bryr sig! Vi flyttar snart;-)

Ps 2. Ingen under arton bjöds på alkohol Ds. (i fall någon undrar)

Final

Vi fick uppleva en lång finaldag/dygn minst sagt.

Under morgonen och förmidagen förberedde vi för fest. Vi skulle ta hem Luddes bägge lag efter pojkarnas final.

Vi har ALLTID fest oavsett utgång i Balrog!

Trallen skulle skuras, utemöblerna dammas av, dynorna plockas fram och grillen förberedas. Vi visste att det skulle bli maffigt att vara ca 50 personer hemma hos oss men finns det hjärterum finns det stjärterum. Dessutom så flyttar vi den sista Maj så vi hade inga problem med att få vårt hem nerrivet;-)

Efter fejning och doning bar det iväg till matchen. Damerna skulle givetvis vara med och bilda klack. Stämningen på läktaren var på topp! Tjejerna införde några nya ramsor och "läktarmatchen" vanns överlägset av Balrog.

Matchen då?

Vi gör en mycket bra första period där det är vi som skapar lägerna och har ett bra tryck framåt. Vendelsö däremot skapar ingenting men spelar med ett mycket bra diciplinerat försvar.
Den första perioden slutar således 0-0.

I inledningen av den andra perioden gör vi en vansinnig groda som kostar oss ett skit mål i baken. Sedan blir det lite Hawaii spel. Vi får inte utdelning på våra 2 powerplay som annars brukar resultera i mål. Sista halvan av perioden präglas av stress och stolpe ut för vår del. Vi blir tvungna att plocka ut målvakten och det resulterar i ytterligare 2 mål till Vendelsö.

Det är bara att lyfta på hatten och gratulera Vendelsö till segern!

Mitt matchens lirare går till Daniel Kugerl som fick starta på 2 linor eftersom vår Kim Olausson (en av Sveriges bästa centrar i 92 klassen) skadade sitt knä i semin.
Daniel får chansen och vinnarskalle som han är tar han den med bravur!

Du är grym grabben;-)

Jag konstaterar att trots förlusten i mitt i finalen så kan vårt Flaggskepp vara ytterst stolta över den säsong som de presterat i år.

Vi har varit i final i ALLT som vi ställt upp i denna säsong och vunnit bägge serierna överlägset. Att vinna/förlora en match här och där kan vilket lag som helst göra, men att vara så jämna över en hel lång säsong är otroligt starkt!

Målet för våra ungar är inte att spela i något mediokert div 4 herrlag, vi vet vilken väg vi traskar på och ämnar fortsätta vandringen mot de höga målen.

Efter finalen droppade ömsom damer ömsom pojkar in hos Ludde och mej, och vilken fest det blev;-)

Nu är jag glad över att säsongen är slut, för jag själv är slut. Nu måste vi själva ladda för vårt husbygge så att det hinner bli klart innan nästa säsong börjar.

Jag har lite mer att skriva om framöver, så min blogg dör inte här och nu!

Jobb Jobb Jobb

Den här veckan jobbar jag på Gastronord/Vin Nordic mässan och det innebär att jag har fullt upp dygnet runt.

På dagarna står man i montern och snackar med kunder och på kvällarna/nätterna tar man ut kunderna på stan!

Tur är att den här mässan går vart tredje år, den är ganska slitsam!

Jag trodde att jag skulle få glömma allt vad innebandy är under denna vecka, men vad händer?

Den förste som dyker upp på mässan är ingen mindre än Mr Peter Kokocha.

Tydligen så är han i samma bransch som mig och är med under mässdagarna som utställare för Italienska delikatesser.

Idag kom det fram en dam som jag aldrig tidigare träffat och undrade om det inte var jag som ofta springer i Botkyrkahallen. Det visade sig att damens dotter var kompis med Lisah Samuelsson!

Och tydligen såg ALLA finalen för ALLA (såna jag känner och inte känner) har ett behov av att fråga mig på mässan varför Balrog släppte sin 3-1 ledning.

Mina fötter värker och mitt huvud är väck......

Jag längtar till på lördag!

Då spelar Flaggskeppet final;-)

Lite bilder.

Efter matchen snack på hotellet.


Ludde tröstar Sara.


Och mer snack.


Mange och Ludde. Mange är förresten pappa till min Rebecca och Ludde är som de flesta vet Alexandras pappa.

Hur många har sina barns pappor i samma bås?


Rebecca var i fin form på festen, och här tar hon ett snack med Adam Grane.


Stefan och Erik har rest vårt nya hus och de ville gärna följa med på match och fest. De diggade Balrogs damlag skarpt och har lovat att supporta hela nästa säsong!

Våra tjejer var vackrast på festen helt klart!

Svärmorsorna festar loss!

Våra ungar Alexandra och Oscar måste vara nöjda med sina svärmorsor;-)

Semifinaler

Efter en sen eller tidig natt eller morgon eller hur det nu var skulle ju vi till två semifinaler.

Jag packade iväg mig från globen imorse för att bege mig till Salem för att se Alexandras match. Ludde blev hämtad på hotellet för att åka till Viksjö för att coacha Flaggskeppet.

Alexandras match vill jag inte kommentera för jag är arg över hur vi förlorar den på och då kanske jag råkar såga något/någon, oj nu gjorde jag visst det ändå. Torsk, Punkt!

Team Flaggskeppet å andra sidan lyckades slå ut Högalid ur Mitt i cupen och är därmed i final som spelas under nästa helg i Botkyrkahallen.

Den matchen såg jag inte men enligt rapporter så var det inget snack om vem som skulle till final!

Jag läste på "Högans" gästbok att Danne Sturk som tydligen är någon slags mental tränare skrivit något i stil med "eftersom vi är ett stridsskepp så är det lätt att sänka ett Flaggskepp"

Vill ju inte vara skade glad eller så, men Danne det krävs även "ammunition" för att sänka skepp.

En vecka återstår av den här säsongen;-)

Silver

Tyvärr så visade det sig att tjejerna inte var "redo" för att vinna en final. Att bygga ett guldlag går inte i en handvändning. Kanske är det på det viset att gårdagens erfarenhet kommer att föra Balrogs damer närmare ett guld kommande säsong.

Det känns alltid tomt efter sådana här matcher en stund efteråt, men när man tänker efter så handlar det hela egentligen bara om en sak. SPORT. Ibland vinner man, ibland inte.

Det är bara att bryta ihop en liten stund, packa om trunken och komma igen!

Efter matchen kom Ludde fram till läktaren där hans "egna" tjejer satt. Ludde såg helt tom och besviken ut. Vi stog länge och kramades alla fyra. Rebecca som är den blödigaste i familjen grät floder och Alexandra som är svår att få grepp om såg näst intill oberörd ut. Jag själv var nog ganska behärskad då min roll i familjen alltid är att pejla av de andras känslor för att sedan kunna ta hand om dem.

Helt plötsligt utbrister Alexandra " Äh pappa, var inte ledsen. Nästa år står du här igen och då....då spelar jag"

Då sken Ludde upp igen, Rebeccas tårar slutade rinna och jag själv fylldes med hopp.

Nu vet vi åtminstone vad Alexandras målsättning är;-)

Som sagt, den här familjen kommer att fortsätta synas i innebandysvängen!

Äntligen final morgon

Jag har sovit som en prinsessa inatt bortsett från en timme mellan 2 och 3 då jag vaknade med ett ryck och behövde stirra upp i nattaket för att gå igenom dagens match i mitt huvud ännu en gång.

Det är morgon, och nu skall jag upp på vinden och plocka fram mina Balrogflaggor. Jag ska packa min väska med mina party kläder. Jag ska ta en lång ducsh där jag tänker sjunga upp på ett sätt som kommer att väcka hela grannskapet. (Måste ju ladda stämman inför matchen).

Grannarna kan gott vakna nu, det är gårdstädning hemma idag och i vanlig ordning så missar vi den. De lägger ju fanskapet alltid när vi har innebandy. De får skylla sig själva!

Jag känner mig så taggad, är Ludde, Mange och Balrogbrudarna laddade som jag är idag så tar det hem skiten!

Nä, nu jävlar............