Kapten Max

Max Öhman är en kapten som i princip har alla egenskaper en utomordentlig kapten bör ha.

Han är oerhört stark i sitt ledarskap, en god kamrat och en bra förebild. Han visar sina medspelare vägen inte så mycket med ord kanske, men väl med handling.

Max agerar.

Max visar vägen.

Max kör alltid på Max.

Max är Max.

När Max valdes till kapten för 3 säsonger sedan så var det ingen slump att bindeln gick just till Max.

Ludde hade en känsla som sade honom att Max skulle bli en bra kapten.

Ledarna ville inte köra över laget och bad killarna att lägga en röst på den de tyckte skulle bli Balrogs nya kapten. Tanken var att känna laget på pulsen och se om killarna spontant hade samma tankar och känslor som ledarna.

Utfalllet blev som ledarna trodde. 90% av rösterna gick till Max.

En kapten behöver inte vara lagets "stjärna" eller "mesta målgörare". En kapten ska alltid sätta laget före jaget.

Ett ypperligt exempel på en bra kapten som jag bevittnade under Luddes sista år som spelare och lagkapten (För er som inte vet så var Ludde en grym center på den tiden) är den gången Ludde sa till Mika Kohonen (som på den tiden även han spelade center i Balrog) att ligga kvar så länge han orkade i byterna och att Ludde kunde avlasta honom när han behövde dricka eller ta en kort vila.

Denna taktik kom alltså INTE från tränaren Mika Packalen utan från Ludde själv.

Vem tar bort sig själv? Jo en som sätter LAGET före JAGET.

Den säsongen sprängde Mika Kohonen det gamla poängrekordet åt fansiken. Han gjorde 107 hela poäng! Och varför gjorde han så mycket poäng?

Jo för att han spelade dubbelt så mycket som Ludde;-)

Ett genialiskt och helt oegoistiskt beslut från en lagkapten.

Det är kanske inte så konstigt att Ludde lyckas sniffa till sig vem som har de rätta egenskaperna;-)

Det finns många andra bra exempel på bra kaptener i 92 klassen. Erik Olason Högalid, Adam Antemar Bele, Alex Granevald Visby, Adam Fredriksson Södertälje, Martin Carlsson Täby.

Dessa herrar är även de fina förebilder och starka ledare för sina lag. Hoppas att alla föreningar och klubbar tar tillvara på dessa individer. Vi behöver dem.

Inte bara i sporten utan även i samhället.

Jag har personligen känt Max sedan han föddes. Vi bodde på samma gård på den tiden då vi var gravida samtidigt jag och Helene.

Jag fick Alexandra i februari och Helene fick Max i mars.

Max har alltid varit en tystlåten och snäll kille med bägge fötterna på jorden som inte gjort mycket väsen av sig. Trots det så har han ändå alltid "märkts". Jag menar att hans närvaro varit tydlig trots "tystheten" Det har alltid lyst något slags "pondussken" kring Max.

Max Öhman är en fantastisk ledare både på och utanför planen och jag är grymt stolt och glad över att ha följt med Max från blöjexem till den person han är nu.

Det skall bli oerhört spännande att fortsätta följa Max på hans väg framåt i livet.