Åh vilket party;-)

Klacken gjorde jobbet och vann "matchen i matchen"

Grabbarna och tjejerna trivdes ihop hos oss.

Lillasyster Alexandra och storasyster Rebecca.

Amanda blev nog lite "kär" i Daniel.

Luddes "egna" tjejer.

Ludde fixar käk till alla sina spelare och tränarkolleger.

Prisutdelningar.

Johanna Dahlin gav tips till Andreas Ekbladh som ska plugga i Falun kommande åren precis som Johanna själv har gjort de senaste åren.

Världens bästa Damlag och P-92 lag under samma himmel, på samma bild.

Dansen började utomhus...

och även sjungandet...

Amanda kramar om Nadji och Daniel.

Ludde visar hur "movsen" på dans golvet ska vara.

Rebecca var i finfin form under hela kvällen.

Karin slet till sig Nadji på dansgolvet från Emelie.

Jag dansade på bordet med Daniel och Pontus ville vara med även han...

bara en liten stund dock för sedan hoppade han ner till brudarna och shakade loss.

Nadji bjöd tjejerna på lite "Fransk bringa" vilket blev mycket uppskattat;-)

Amanda rockar loss med David och Modou.

Emelie och Hanna fattade tycke för Modou.

Killarna gör en parodi dans på Ludde;-)

och tjejerna fattar vinken och hakar förstås på.

Rebecca tar en paus i soffan med grabbarna.

Alexandra dansar sittande;-)

Stämningen var verkligen på topp. Detta var sannerligen en lyckad kombination.

Vid midnatt for tjejerna in till Brolins inneställe Undichi och Alexandra fick följa med! De ville välkomna henne till gänget;-)

Ps 1. Mamma följde med för säkerhetens skull Ds.

Summan av kardemumman är att vi i Balrog vet hur man har kul! Vårt hus blev totalt nerkladdat och grannarna måste hata oss, men vem bryr sig! Vi flyttar snart;-)

Ps 2. Ingen under arton bjöds på alkohol Ds. (i fall någon undrar)

Lite bilder.

Efter matchen snack på hotellet.


Ludde tröstar Sara.


Och mer snack.


Mange och Ludde. Mange är förresten pappa till min Rebecca och Ludde är som de flesta vet Alexandras pappa.

Hur många har sina barns pappor i samma bås?


Rebecca var i fin form på festen, och här tar hon ett snack med Adam Grane.


Stefan och Erik har rest vårt nya hus och de ville gärna följa med på match och fest. De diggade Balrogs damlag skarpt och har lovat att supporta hela nästa säsong!

Våra tjejer var vackrast på festen helt klart!

Svärmorsorna festar loss!

Våra ungar Alexandra och Oscar måste vara nöjda med sina svärmorsor;-)

Silver

Tyvärr så visade det sig att tjejerna inte var "redo" för att vinna en final. Att bygga ett guldlag går inte i en handvändning. Kanske är det på det viset att gårdagens erfarenhet kommer att föra Balrogs damer närmare ett guld kommande säsong.

Det känns alltid tomt efter sådana här matcher en stund efteråt, men när man tänker efter så handlar det hela egentligen bara om en sak. SPORT. Ibland vinner man, ibland inte.

Det är bara att bryta ihop en liten stund, packa om trunken och komma igen!

Efter matchen kom Ludde fram till läktaren där hans "egna" tjejer satt. Ludde såg helt tom och besviken ut. Vi stog länge och kramades alla fyra. Rebecca som är den blödigaste i familjen grät floder och Alexandra som är svår att få grepp om såg näst intill oberörd ut. Jag själv var nog ganska behärskad då min roll i familjen alltid är att pejla av de andras känslor för att sedan kunna ta hand om dem.

Helt plötsligt utbrister Alexandra " Äh pappa, var inte ledsen. Nästa år står du här igen och då....då spelar jag"

Då sken Ludde upp igen, Rebeccas tårar slutade rinna och jag själv fylldes med hopp.

Nu vet vi åtminstone vad Alexandras målsättning är;-)

Som sagt, den här familjen kommer att fortsätta synas i innebandysvängen!

Äntligen final morgon

Jag har sovit som en prinsessa inatt bortsett från en timme mellan 2 och 3 då jag vaknade med ett ryck och behövde stirra upp i nattaket för att gå igenom dagens match i mitt huvud ännu en gång.

Det är morgon, och nu skall jag upp på vinden och plocka fram mina Balrogflaggor. Jag ska packa min väska med mina party kläder. Jag ska ta en lång ducsh där jag tänker sjunga upp på ett sätt som kommer att väcka hela grannskapet. (Måste ju ladda stämman inför matchen).

Grannarna kan gott vakna nu, det är gårdstädning hemma idag och i vanlig ordning så missar vi den. De lägger ju fanskapet alltid när vi har innebandy. De får skylla sig själva!

Jag känner mig så taggad, är Ludde, Mange och Balrogbrudarna laddade som jag är idag så tar det hem skiten!

Nä, nu jävlar............

Snart dags

Åter igen får jag fira en fredag mol allena. Enda skillnaden denna gång är förvisso det faktum att jag tycker det är skönt att inte Ludde är hemma. Nu kan jag ladda inför det som komma skall på mitt vis. Jag känner mig helt slut efter den här säsongen och jag har "bara" stått brevid.

Hur kan jag vara så slut då?

Det är faktiskt på det viset att det krävs en hel del av en respektive till en person som har företagit sig det ansvar som Ludde gjort denna säsong.

Inför säsongen skulle föreningen ta hänsyn till att Ludde tränar 2 lag och hjälpa till att planera träningstiderna så att de skulle ligga efter varandra. Visserligen skulle träningskvällarna bli oerhört långa, men å andra sidan skulle de lösgöra lediga veckodagar. Istället så har det tränats varenda veckodag. Lägg därtill alla matcher under helgerna.

Som så många gånger förr så gick föreningens planer i tomma intet.

Att "bara" stå vid sidan kräver inte bara ett heltidsjobb på hemmaplan. Det krävs att man alltid ska vara lyhörd för den andres trötthet och även att ha förståelse för all den dränering av energi som det engagemanget ger.

Många långa timmar har vi tillbringat tillsammans då de i princip endast ägnats åt att diskutera (Ludde berättar för mig) hur man kan förbättra "träningsintensiteten" eller hur man bäst får effekt på sina "special teams" De gånger det förekommer frustration över tex dålig kvalitet på matcher eller annat, ja då är det självklart lättast att avreagera sig på sin andra hälft.

Missförstå mig rätt nu, jag gnäller inte. Inte heller söker jag någon slags sympati. Många gånger då Ludde vacklat, har hänt under tunga perioder främst vintertid då jobbet tar mycket energi och avsaknaden av familj och lugn och ro varit stor, är det jag som fått peppa honom till att orka fortsätta.

Men var någonstans skall jag i min tur hämta energi ifrån?

Jag körde Ludde till Globen idag och trots att vi knappt pratade med varandra under bilfärden känner jag mig fylld av Luddes tankar och funderingar.

Jag känner min man väl, och jag vet att när han företar sig någonting så går han in i det han gör med hull och hår. Till all tur så delar jag hans innebandyintresse, om jag inte gjort det hade jag förmodligen dragit för länge sedan;-)

Nu återstår det en kväll, en natt, en morgon och en förmiddag innan Sm-finalen sätter igång.

En Sm-final igen... fasen hur många finaler har jag upplevt egentligen? Alltså finaler då någon i VÅR familj medverkat.

Låt mej se,

Ludde har 2 guld som spelare, och ett silver. Han coachade herrlaget till guld 2004.

Jag själv har varit i en final där det blev silver.

Rebecca har varit med om 2 finaler som resulterat i guld. Hon var även med året innan sina 2 guld fast då ingick hon "bara" i träningstruppen. (Vet inte om det räknas, det blev guld i alla fall)

Alexandra har varit med i träningstruppen under denna säsong och spelat en match. Imorgon har hon efter många om och men valt att avstå från att vara med på golvet och istället sitta på läktaren med mamsen och syrran för att fokusera på sin semifinal söndag morgon. Jag antar att vi inte räknar med Alexandra då.

Vad blir det då? en, två, tre...... NIO! Sm-finaler har vi Familjen Rodriguez Lundin totalt medverkat i om vi räknar den stundande finalen imorgon!

Egentligen ska man vara luttrad vid det här laget, men jag tycker bara det blir jobbigare och jobbigare med tiden. Undrar varför?

Läste just på innebandymagazinet att jag hade rätt gällande Ludde och att han vid eventuell vinst imorgon kan bli historisk.

Så rätt jag hade i mina ensamma funderingar!

Imorgon skall jag alltså få uppleva min nionde Sm-final som någon i min familj medverkat i. Dessutom blir det bankett och efterfest.

Hoppas jag orkar.

Festblåsan är inköpt, pumpsen putsade, naglarna målade. Nu återstår bara facet och det behöver en god natts sömn numera. Man är ju inte 20 längre! Hoppas bara att jag kan sova gott i natt trots avsaknaden av min Luddegubbe.

Snart dags......längtar.

Ps. vi är även taggade trots energidränaget till söndagens bravader. Minns ni? Alexandra semifinal 10.00 och Flaggskeppet semifinal 11.20. Ds

Emelie och Hermine

Hur kul är inte det här och hur "dubbelt" kul är det här.

Emelie Lindström blev igår utsedd till årets spelare. Hon får överta tronen efter Hermine Dahlerus som fick den fina utmärkelsen förra året.

Eftersom Emelie är av samma årgång som min Rebecca så har jag sett Emelie spela sedan 15 års åldern. De spelade ihop i stadslaget och i U-19. Det är så häftigt att följa unga individer sedan barnsben till vuxen ålder. Att Emelie skulle blomma ut med en sådan prakt förstog man för länge sedan.

Hermine Dahlerus blev inte nominerad till årets spelare i år, men årets center blev hon minsann korad till! Minne är alltid Minne. Hennes lägsta nivå är högre än de flestas högsta nivå. Meriterna som denna dam förfogar över är minst sakt mäktiga. Det kommer att bli omöjligt, eller åtminståne ruskigt svårt att försöka bräcka Hermine.

Minne har jag också följt sedan unga år. På min tid när jag spelade var hon en pinnig fjortis i Högdalen. När hon kom till Balrog hade jag dock slutat. I alla fall på den nivån. Minne har spelat tillsammans med Rebecca och denna säsong har hon även tränat tillsammans med Alexandra.

Det känns något lite skumt att ha känt sådana här individer så länge, och dessutom ha barn nästan i samma åldrar samtidigt som jag själv inte är en dag äldre än 26;-)

Glad blev jag även när jag såg att Mika Kohonen blivit utsedd till årets center. Klart världens bästa Mika är Sveriges bästa center!

Grattiskramar till er alla 3

Historisk?

Är det möjligtvis så att Ludde vid eventuell vinst i Globen på lördag i sin Damfinal kan bli historisk?

Det är svårt att titta på statistik från tiden innan 2000 talet. Det har funnits spelande tränare och herrspelare som parallelt med sitt spel coachat damlag.

Kristina Landgren har guldmeriter både med herr och damlag. Jan-Erik Vara har liknande meriter även som Landslagscoach.

Jag vet tex att Brolle (Thomas Brottman) tränade/coachade damlaget på min tid då han även spelade i herrlaget.

Jag kommer ihåg speciellt en match han coachade. Vi hade ett hett Stockholmsderby, Balrog vs Skogås. Inför matchen var många sjuka och skadade. Jag själv tränade trots att jag var gravid i 5.e månaden (nästan 6.e) med Alexandra.

Brolle undrade om jag kunde spela, och man är ju dum i huvudet så jag sa givetvis ja.

Där stog man på planen med en bulle i ugnen och skulle spela ett hett derby med endast 3 avbytare. Jag kommer ihåg att det gick ganska bra trots att jag då inte kunde fårstå varför mitt flås blivit sämre fastän jag tränat hela tiden. Inte heller kunde jag förstå varför jag kände mig så klumpig, jag som alltid varit så snabb! Jag minns att jag gjorde ett mål i mitten på matchen och att jag sedan gick och satte mig på bänken brevid Brolle och frågade om jag kunde få vila resten av matchen.

Jag fick vila resten av säsongen;-)

I alla fall så tror jag att Luddegubben har möjlighet till att bli historisk på lördag.

Är det någon annan som vunnit Sm-guld som coach både med herrlag och damlag och dessutom vunnit 2 Sm- guld som spelare i samma förening???

Jag tror baskemej inte det!

Nu håller vi tummarna för att Balrogs Damlag gör jobbet på lördag under Luddes ledning och att Ludde får bli historisk!

Jag ångrar mig

Nu inser jag vilken miss det var att stanna hemma och städa när jag hade kunnat sitta på en glad spelarbuss nu och firat finalplatsen med ett glatt Balroggäng.

De ringer mig lite då och då och jag hör hur glad stämningen är på bussen.

Åhhhhh vad jag hade velat vara med där nu. Dumma mej. Varför fick jag för mig att stanna hemma???

Gotlänskan ringde och frågade mig förvånat med sin underbara gotlänska dialekt, "är det sant att du är 42 år?? jag trodde du var 35"

Sedan frågade hon andra saker som jag tyvärr inte kan delge er......;-)

Ett utav samtalen innehöll en sång... TILL MIG;-) Dom skrålade så dant att jag inte hörde vad den handlade om, men jag hörde i alla fall mitt namn och att jag skulle till Globen!

Hur många blir uppringda på det här viset?

Dessa tjejer, jag är så glad för deras skull.

GLOBEN

Vårat underbara, fantastiska, härliga, vackra Damlag har slagit ut Pixbo i två raka och är därmed i final i Globen den 19 April!

Oj nu ringer min man..............

Och han var j*vligt nöjd;-)

Vilken rysare! Det var sjukt jobbigt att följa händelserna via nätet. jag tänker aldrig mer följa en sådanhär match på det här sättet. Absolut inte Innebandymagazinets live rapportering i alla fall. Att de/den som rapporterade var Pixboit/er lyste igenom något.

Men vad gör det. VI VANN!

Final och Globen nästa;-)

Vilken trevlig helg!

Den här helgen var riktigt bara för oss Balrogare.

I vanlig ordning är man helt slut, men det var det helt klart värt! Vi har upplevt den ena rysaren efter den andra och fått tusen hårda knutar i rygg och nacke av all anspänning.

En kvart, en trasig näsa (Luddes olycksfall) en semi, en final, en semi.... och nu står vi här med ett gäng nyblivna mästare och ett Damlag som har vunnit den första matchen i sin semifinalserie.

Nu får vi njuta en liten, liten stund till....men snart måste vi ladda om för Flaggskeppet har Mitt I Cupen slutspelet kvar att genomföra och Damerna möter Pixbo i Göteborg på lördag.

Det var sannerligen en trevlig helg ;-)

Jag rundar av här

Det skall tydligen svichas om till sommartid i natt vilket betyder att vi torskar en timme.

Vem bryr sig när man är lycklig?

Inte jag i alla fall.

Strax rundar vi av den den här allt för korta underbara kvällen för i morgon beger vi oss hem tidigt för vi har mer slutspel på G.

Vi har damenas första semifinalmatch hemma i Botkyrkahallen kl 16.00. De skall möta Pixbo. Det kommer att bli en jämn, tät och spännande semi och jag hoppas att tjejerna får den publik och inramning på arrangemanget som deras fina spel förtjänar.

I den första pausen mellan första och andra perioden kommer Flaggskeppet att hyllas för sitt SM-Guld.

Se nu till att masa er ner till Botkyrkahallen i morgon för att heja fram våra duktiga tjejer samt för att hylla vårat underbara Flaggskepp;-)

Ett Sm Guld bärgat....so far;-)

Amanda Wendelstig

Det är en skandal att inte Amanda Wendelstig är nominerad till årets spelare!

Jag vågar påstå att Amanda gör sin bästa säsong i år och ändå väljer "juryn" att inte nominera denna världsklasspelare. Kan det vara så illa att de har glömt bort henne? Eller ännu värre har dessa personer någon koll på spelarna?

En gåta är det för mig???

4 träningstimmar.

Tänk att få ha ALLA sina favvospelare samlade under en och samma träning en hel onsdagskväll! Det är få förunnat att få uppleva något sådant.

Först körde brudarna några övningar och David fick vakta den ena kassen.


Sedan så tränades det lite olika konstellationer i boxplay samt powerplay. Killar vs tjejer och vice versa.



David fick störst träningsdos ikväll, men grabben är grym. Han pallar!



Kapten Max som fyllde 16 år igår har odlat slutspelsskägg. Det skall börjas i tid baskemej;-)



Nadji berättade för mig att han lagt till min blogg på sin favoritlista och passade på att visa mig sin läskigaste grimage. Grabben fattar inte att han bara blir lite sötare;-)



Ante ville inte vara sämre och visade sin grymma blick. Nu kommer hans mamma att bli skraj!



Minne och David är två individer som jag diggar skarpt. Minne var lite orolig för att inte bli bra på bild "ostylad" men kvinnan är vacker som en ros även direkt efter ett träningspass.



Ena tvillingen Kim Olausson fick ett hårt skott mitt på det manliga klockspelet. Han låter hälsa att ena "grabben" den han kallar för "Hans" mår efter omständigheterna bra. Den andra polaren "Robert" är dessvärre lite tagen efter smällen.

Det finns en intervju med Kim som jag gjorde under Masteraidan cup där han berättar lite om just "Hans och Robert" som ligger under ettiketten "Intervjuer spelare" för den som vill läsa.

Imorgon lägger jag ut den utlovade statistiken från P-92.